Rutiner skapar hemtrevnad

Den första veckan som ensamboende var förfärlig. Det enda som upptog min hjärna var ständiga "tänk-om"-tankar.
Tänk om jag har gjort fel.
Tänk om ensamheten äter upp mig inifrån.
Tänk om det börjar brinna.
Tänk om ingen någonsin ringer på mitt nya nummer vilket i sin tur skulle innebära att jag skulle kunna ligga död i flera dagar innan någon inser att jag saknas.

Allt virrvarr av tankar underlättades förstås inte av att jag samtidigt försökte klura ut hur i helvete kommande hemtenta (på universitetslingo även kallad "paper") skulle disponeras. Som komplement till "tänk om tankarna" rörande värsta-tänkbara-scenario-tillfällen tillkom också "tänk om det bara kunde vara nästa vecka" (inlämnad tenta vecka). Slutligen efter mycket ångest och för mycket kaffe kom så förra veckan. Första tentafria disponera-din-tid-som-du-vill-veckan och vad gjorde jag? - ingenting. Inte förbättrades tänk om tänkandet av det, snarare tvärtom. Men nu, nu är det rutin på saker här på Peddan 3.

Jag älskar rutiner. Hade jag varit en karaktär i "Liftarens guide till galaxen" hade jag garanterat varit en vogon. En superbyråkrat där rätt paragrafförfarande överskuggar all form av spontanitet. Somliga (de flesta antagligen) är av åsikten att rutiner tar död på allt det goda i livet, förhållanden till exempel, men jag vill mena att rutiner i sig skapar luckor på flera timmar vari spontanitet kan tillämpas - men med gott samvete.

Ett exempel: Säg att jag kliver upp 6.45 varannan dag för att hinna med ett träningspass innan 10-lektionen. När lektionen slutar kl 12 finns det jättemånga timmar att göra ingenting under (att göra ingenting är att vara spontan(?) ) fram tills det att tv-rutinerna sätter igång eller vadhelst annat jag rutinmässigt planerat in. För att inte tala om att dagen efter träning är fri för ett gediget ingenting-görande minus träningsrutinen, då har jag alltså tjänat in nästan två timmar.

Men nu frågar du dig vad skillnaden mellan mitt ingenting-görande förra veckan och ingenting- görandet kopplat till rutiner egentligen är? Jo, det har med samvete att göra. Jo fler rutiner, som träning, repa med bandet, jobba, skola det finns desto fler timmar för spontant ingenting-görande. Ekvationen är enkel rutiner+rutiner = ingenting, men med gott samvete. Men att fylla mina göra-ingenting timmar med spontana aktiviteter som bio eller annat, det går inte. Jag är och förblir världens mest ospontana människa. Ibland kanske det verkar som att jag är spontan - men tro mig all spontantiet (om det är jag själv som plötsligt initierar något ) är planerad spontanitet.

Nä, dags för tvättstuga nu - då är kvällen fri för ingenting. Kanske poppar jag över till grannen en sväng, helt ospontant förstås, för det är ju redan inbokat och bestämt.