To be or not to be - Karmas bitch

Jag har ju egentligen inte börjat följa ”My name is Earl” än. Men jag har ändå, på olika sätt, lyckats snappa upp kontentan av det hela. Ser förövrigt verkligen framemot en ny serie att följa – om än som den tönt jag är, i realtid, tillskillnad från er andra. Om jag har förstått det hela rätt – rätta mig om jag har fel – måste Earl göra upp med sitt förflutna för att ”karma” ska lämna honom i fred. Jag har funderat en del på det där nu när februari 2006 visat sig vara en jävligt pissig månad. Är det karma som sprungit ikapp mig? Varje dag i en veckas tid nu har kantats av det ena tråkiga beskedet efter det andra, vissa saker är jag helt och fullt ansvarig för själv. Andra saker liksom bara händer. Kompisars föräldrar drabbas av hjärtinfarkter och stroke. En av mina närmaste vänner ska påbörja cellgiftsbehandling. Jag tar världsomvälvande beslut som förändrar allt. Fan –snart ids jag inte kliva upp ur sängen ens – det är väl säkrast, annars lär jag väl halka i badrummet, eller bli påkörd på väg till universitetet, eller så börjar det brinna på jobbet när jag är där och jag och alla Hemköps kunder brinner inne.

Men det skrämmande är att det mesta som hänt bara indirekt drabbat mig personligen.
En tanke bara. Det kanske är jag som är Karma? Det finns faktiskt en anledning till att jag aldrig kollar på sport. Varenda gång jag bestämmer mig för att följa en hockeymatch eller en fotbollsturnering slutar det med förlust för det laget jag hejar på. För att inte tala om vad som händer i den exakta stund jag blippar över till någon kanal där konståkning eller slalom visas. Konståkarna faller som käglor och slalomåkarna kör ur.

Detsamma händer när jag får för mig att följa andra icke-sportrelaterade direktsända program – alltid någon som tappar bort sig i manus, eller någon som drar ett skämt som absolut ingen skrattar åt (ångest, ångest – det kan vara det värsta som finns). Går jag på konsert kan jag garantera att artisten gör sitt sämsta framträdande någonsin.

Det är fan jag som är Karma och ni är alla, mina bitches – spring för livet!