En riktigt bra låt…..

Ibland önskar jag att jag bodde mitt ute i skogen. I en liten stuga, omringad av snötyngda granar eller när årstiden bjuder in, prunkande björkar och vajande blomster. Jag skulle ligga på mitt mörka trägolv, nedanför den stora, djupa soffan, invid kakelugnen och mitt emellan två gigantiska högtalare – där skulle jag ligga hela dagarna och bara lyssna, lyssna, lyssna på musik, hur högt jag vill, när jag vill och på vad jag vill – utan att störa en själ.

Att lyssna på en riktigt bra låt är som att vara riktigt kär. Man kan aldrig få nog. Man kan aldrig komma nog nära – och samtidigt som man vill försegla stunden för gott vet man att det kommer att ta slut. Att det kommer att bli tyst – och att allt blir som vanligt igen. Som vanligt, om än aningens mer uppfylld av något, berörd av något – vare sig det handlar om låten eller uttåget från den stora kärleken.

När jag lyssnar på en riktigt bra låt får jag lust att pilla upp alla skruvar eller limmade kanter som håller ihop mina högtalare så att jag kan kliva in i dem. Det är svårt att förklara utan överdriven användning av det svenska språkets superlativ vad en riktigt bra låt gör med mig. En bra låt kan göra så ont att tårkanalerna agerar på eget bevåg, visserligen styrda av överaktiv (ofta negativ) tankeverksamhet. En bra låt kan förgylla en hel dag. Den här årstiden är, för en vårvinter-norrbottnisk-junkie som jag, ett perfekt tillfälle att pröva låtars hållbarhet. Det är bara att dra på sig täckbyxorna, snöra på sig skorna och kliva ut i vårvinter solen – allt det glittrande, glittrar tusen gånger bättre soundtrackat av en bra låt – och en låt som kanske inte alls höll måttet inomhus – kan med solens hjälp bli hur bra som helst.

En riktigt bra låt är beroende av omständigheterna runtikring – i alla fall för mig. Därför måste överdrivet lyssnande egentligen hemlighållas. Jag råkar vara något av en textfetischist, en riktigt bra låttext berör. Det behöver inte vara något extravagant, lyriskt, ingen haiku, knappt ens djupt, bara den berör för stunden – därav behovet av hemligheter. Periodvis får vissa låtar mer betydelse än andra, jag tror till och med att låtar varit ledsagare när svåra beslut har fattats – en lista på riktigt bra låtar kan därför bara göras i efterhand – annars är det som att gå omkring med blottat hjärta.

Åååå ge mig min stuga nu! Jag har så många låtar jag skulle vilja ägna dagarna åt att finnas inuti. Ligga där någonstans mellan stråkarrangemanget och baskaggen och bara lyssna, lyssna, lyssna.