Radio

Jag är något av en hängiven P3-lyssnare. I alla fall på förmiddagarna.
Äter frukost med Morgonpasset.
Tränar, duschar, fixar håret och annat till Pop Non Stop.
Kollar mejl, läser bloggar och surfar lite sporadiskt till Lantz i P3.
Pluggar lite emellanåt också.
Säga vad man vill om Sveriges Radio, men mig når dom i alla fall.

Pop Non Stop varierar visserligen vad gäller nivå på musikens kvalité. Men genom att blanda musik från olika genrer med pop-kuriosa lyssnar jag intresserat. Ett av mina favorit inslag är Musikpolisen. Lyssnare anmäler låtar som påminner skrämmande mycket om andras låtar.
Sånt gillar jag.

Inte för att jag är en elak jävel som gillar att sätta dit andra – ja det också.
Utan för att jag själv ofta går omkring och klurar på låtar som påminner om andra låtar. Jag tycker det är helt okej med låtstölder bara det görs på ett snyggt sätt. Jag menar ,det finns inget värre än artister som hävdar sin egen unicitet fastän de inspirerats så mycket av andra band att ett eget sound helt enkelt inte existerar. Ett band som många andra band apar efter är The Beatles.
Gäsp och suck så tråkigt.
Som Son of a Plumber eller Mercury Rev.
Att låta som någon annan, dela samma sound är väl i och för sig inte detsamma som låtstöld. Att stjäla en takt eller två kan göras på olika sätt.
Snyggt eller fult.
Genomtänkt eller ogenomtänkt.
Ärligt eller förnekande.

I höstas var det någon som mejlat in till musikpolisen och anmält Le Sports låt ”Tell no one about tonight” för att påminna skrämmande mycket om 90-tals artisten ”Whigfield”. Kommer inte ihåg vilken av hennes låtar det gällde.
Men det gjorde den också, påminde om Whigfield alltså.
Då kan man fråga sig om dessa unga eurodisco älskande pojkar medvetet komponerat en synthslinga som en tribute till one-hit-wonder-Whigfield eller om de går i blindo, omedvetna om den smärre förseelsen? Svårt att avgöra. Jag har inte bestämt mig än.

Ibland är det däremot retards som anmäler artister för låtstöld. Kommer ihåg att någon anmälde Håkan H för att ha stulit en textrad från Moz - visserligen i början av Håkan H:s karriär - men ändå. Det kan väl inte undgått någon?
Samma sak är det ibland med samplingar. Det blir ju bara bisarrt.

Håkan H;s ”stölder” orkar jag inte ens gå in på. Känns som att det diskuterats nog. Så mycket kan jag säga att jag gillade det till en början. Det är roligt för en tönt som mig att få sitta och fundera över vilka låtar låtarna bygger på så att säga.

Idag däremot blev jag lycklig när musikpolisen rullade igång. Lycklig över att vissa artister är så himla klurigt pillemariska. Dagens anmälan riktades mot den svenska gruppen Alf. Ett band jag inte hört, men ändå hört. Som inte fastnat med ändå finns i mitt medvetande så att säga. Låten som anmäldes hette ”Manchester man” och anmälan gällde stöld från Billy Braggs ” To have and to have not”. Ja, Alfs låt lät väääldigt mycket som Bragg.
Men – det dom (anmälarna och P3) missade är ju det briljanta i det hela.
Bragg sjunger ” Just because I dress like this, doesn´t mean I´m a communist” Det kanske bara är jag som överanalyserar saken men jag tänker mig att det finns någon slags koppling mellan manchester och kommunister.
En koppling Alf måste tänkt på.
Helt enkelt måste ha tänkt på!
Ja – annars är det ren och skär stöld, och inte särskilt snyggt.
Och vad säger det om mig egentligen………...att det kanske är jag som borde sluta tänka helt ogenomtänkta tankar som jag sedan skriver ner i bloggformat.
Ja – så är det nog.